måndag, augusti 27, 2007

Är det feghet?



Släntrade ner från St Eriksgatan i lördags, promenerade ut på Norr Mälarstrand. Blåsigt, sensommarvarmt, solglitter i det vågiga vattnet. Just där och då var som om alla mina tidigare tvivel fladdrade iväg över Riddarfjärden, och jag kunde verkligen se det framför mig, som en stort och mäktigt utropstecken – Thomas Sandells omdiskuterade kallbadhus.
Det är något i tonläget i debatten kring kallbadhuset som känns obehaglig. En galopperande alarmism, en kompromisslös nejsägar-anda som bara tycks bekräfta grundproblemet: vi vågar inte bygga nya, spännande och häpnadsväckande byggnader i den här stan.
Värst har DN-redaktionen varit. De har hårdast och mest ihärdigt försökt – och kanske lyckats med? – att lustmörda hela projektet med krigsrubriker som »Hotet mot Stockholm« och rusiga ledare som bortförklarat projektets självaste ambition som »befängd«. Kulturchefen Schottenius följetong av utspel, senast i dagens DN, känns renodlat reaktionär, nedsudlad med 68-artade argument: »Projektet är, gud hjälpe oss, KOMMERSIELLT!«
Well, bu hu.
Vem tror hon kommer bygga kul och coolt i Stockholm? Kommunen?
Det verkligt intressanta är att diskussionen om Stockholms brist på uppseendeväckande arkitektur åter flyter upp till ytan – om uttrycket tillåts. Men även där verkar de mest liberala vara emot kallbadhuset.
Och trots de motargument som använts – där placeringen, självaste exploateringen av Riddarfjärden, tycks vara det mest återkommande – kan jag inte låta bli att tänka att skon klämmer vid ett klassiskt skavsår: en lagomlandets rädsla. Folk inbillar sig att de vill ha ny och spännande bebyggelse. Men när det verkligen dyker upp ett projekt finns det alltid en anledning till att sålla sig till nejsägarskaran.
Är det inte just det, själva risken, att vi egentligen inte riktigt vet hur en sådan byggnad skulle uppfattas och tas emot, som är det avgörande?
Att vi aldrig vågar ta steget?
Att vi blivit så fega att det kommer bli vår stads slutgiltiga eftermäle. Världens mest spännande storstäder kommer gadda ihop sig en dag, skaka på huvudet åt oss och konstatera: Stockholmarna känner inte igen ett spännande byggprojekt om det så knackade på dörrjäveln. Eller, för att vara konkret, om det så visades upp i varenda dagstidning i hela landet.

* * *

Andra viktigheter att uppröras över just nu:
1. Hur vår jantesjäl tycks långt ifrån frånvarande. I en surmagad analys av årets sommarpratare gnällde Gunilla Brodej häromsistens över att det är så många FRAMGÅNGSSAGOR i praten. Hon kanske är något på spåren när hon pratar om »helnöjda och urtråkiga« kändisar, själv lyssnade jag bara på 5–6 sommarprat, men när ska vi komma från hållningen att personliga prestationer per se är något negativt?

2. Hur den nya, omgjorda brittiska editionen av Esquire tycks lida av ett obehagligt Monocle-problem. Mitt i numret sträcker sig en räcka nördiga textsidor, tryckta på frasigt, tonat papper. Vad är det som får Esquire att tro att den moderna mannen vill ha ett kulturfanzine från helvetet insprängt i sitt glossiga månadsmagasin?

5 Kommentarer:

Blogger Alexandra Malmqvist-Olsson skrev...

Å andra sidan handlar det väl egentligen inte om ett kallbadhus snarare om ett jättehotell mitt i Riddarfjärden. Dessutom har man väl bara sett bilder uppifrån än så länge, då ser det ju råflashigt ut. Men frågan är om du kommer säga samma sak när jättehotellet väl ligger där och är typ 12 meter högt. Men mest intressant i den här diskussionen om jättehotellet är väl snarare att de fått en hel stad att prata om ett kallbad och inte om vad det egentligen är - ett jättehotell för sjukt rika turister.

augusti 28, 2007 2:53 em  
Anonymous Peter Wolmhed skrev...

naivt på gränsen till korkat resonemang. De flesta är negativa till "badhotellet från helvetet" av ett enda skäl nämligen att man förstör en fantastisk öppen vattenyta som får hela stan att andas. Varken jag, eller någon av mina vänner som också är negativa, har det minsta emot modern arkitektur. Tvärtom vi längtar efter mer sådan i Stockholm. Men bara för att man är utsvulten behöver man väl inte tugga i sig första bästa skit som slängs åt en?

augusti 28, 2007 3:51 em  
Blogger Konrad Olsson skrev...

Får väl erkänna att mitt renonemang var mer rusigt skrivet än någon av DN:s ledare. Men det var också min poäng, bågen hade spänts så hårt åt andra hållet jag ville, i mitt humbla sammanhang, försöka vända perspektivet.

Min poäng är att det faktiskt ÄR en faktor att vi är "utsvultna". Stockholm är känt för sina tröga processer och byggnadkompromisser – se bara på Slussen. Vi borde vara mer öppna. Hur ofta kommer ett sånt här storsslaget och häftigt förslag fram i den här stan? Vi borde våga säga "Fuck it, let's go, se vad som händer", så att fler fräcka, moderna och spännande byggnadsplaner vågar sig fram.

Och sen när är Riddarfjärden helig? Helt allvarligt. Jag reagerade likadant som dig Peter när jag såg förslaget – "Inte ska vi bygga där!" – men varför inte? Har vi brist på vatten? Har stan svårt att "andas"?

Till sist, Alexandra, kallbadhuset är inte "snarare" ett hotell. Det är både och. Och ja, jag tror det skulle se rätt grymt ut där ute, även från kajkanten.

augusti 29, 2007 9:29 fm  
Anonymous P.W. skrev...

Riddarfjärden behöver inte vara "helig" i sig men Stockholm är en unik stad för sina öppna vattenytor. Och upplevelsen av en stad handlar om ljus och rymd lika mycket som om fräck arkitektur. Kolla New York, aldrig i h-e att Sandell skulle få slänga upp nåt "fräckt" i Central Park eller bredvid Frihetsgudinnan. Eller som i London, där fräcka Docklands byggdes på andra sidan Thames men inte PÅ densamma. Dessutom är ju Sandells skapelse rätt daterad, som en typiskt svensk lagomvariant av London Future Systems.

augusti 29, 2007 3:20 em  
Blogger Alexandra Malmqvist-Olsson skrev...

Det säger du nu ja!

augusti 30, 2007 10:59 em  

Skicka en kommentar

<< Hem