KONRAD OLSSON

Knockad av A Single Man

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Thu, 04 Mar 2010 23:07:00 +0000

Colin Firth är värd den Oscar som Jeff Bridges kommer få.

Apropå stämning på film, och Scorseses nyliga misslyckande med det.
Det är ju ett knepigt fenomen, filmer som bygger sitt existensberättigande just runt denna odefinierbara "stämning". Länge var jag en sucker för den typen av filmupplevelser, kände mig helt tagen av rullar som The Hours eller Pinero eller Babel (senast var det väl The Curious Case of Benjamin Button), bara för att efteråt upptäcka att de talade till mig i en väldigt specifik situation, vid en väldigt specifik tidpunkt, i en väldigt specifik tid i mitt liv.
När man såg om dem var magin borta, stämningen förlorad.
Ändå är det den typen av filmer jag haft starkast upplevelser av och förlorat mig mest i.
Jag kom precis hem från en visning på Victoria av A Single Man, modeskaparen Tom Fords regidebut, och är oväntat knockad av den. Detta trots att den till synes är en film som just bygger på denna odefinierbara "stämning".
Vad var det som gjorde att den grep tag i mig? Var det rödvinsglaset jag drack på Snotty timmen innan föreställningen? Var det mitt nyfunna stilintresse som gjorde att jag rycktes med i de vackra miljöerna och kostymerna. Eller var det helt enkelt ett fantastiskt väl genomfört gestaltande av en oväntat begåvad adaption av en förmodat skark grundroman?
Just i detta nu lutar jag åt det sista. Tom Ford har lyckats med bragden att sätta hela sitt anseende på spel, köpa loss filmrättigheterna till sin favoritstory, finansiera den helt själv (ett kardinal-no-no i Hollywood) och tagit denna kreativa frihet och gjort något som inte bara är bra utan enastående bra.
Just nu är upplevelsen för nära näthinnan för att kunna sätta fingret på den. Men förutom ett hårresande subtilt och känslomässigt nyanserat skådespeleri av Colin Firth är ett bestående intryck är hur Tom Ford lyckats ta sin utomjordiska känsla för stil och estetik och förenat den med historien han berättar. A Single Man är ingen "snygg" film, den har bara en extraordinärt exakt känsla för skönhet – i varje bildruta, i varje detalj, utan att förlora fokus på berättelsen.
Och det är ingen liten bedrift.

Stilen

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Thu, 04 Mar 2010 17:17:00 +0000

Lika bra att erkänna. Jag har varit otrogen mot den här bloggen något fruktansvärt. Sedan i höstas har jag även postat inlägg på något jag valt att kalla The Threads, en liten lekstuga för fåfänga och fullkomligt ohämmad Julian Schnabel-fetisch. Det har varit roligt, avslappnat, att skriva där. Och det som först började som ett sätt att testa Tumblr-tekniken (fantastiska iPhone-möjligheter, till skillnad från den här Blogspot-dinosaurien) har utvecklats till en fin liten kärleksaffär. Jag ämnar fortsätta med båda, som ett litet bloggharem.
The Threads hittas här.

Läst

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Wed, 03 Mar 2010 15:31:00 +0000

The Red Carpet Campaign i New York Magazine. En så kallad rafflande inblick i Hollywood-studiornas kampanjande inför Oscarsgalan.

Blodet fortsätter att flyta i Sydsvenska Dagbladet. Björn af Kleen i högform. Sällan har en vanlig schemalagd och PR-kvinna-övervakad hotellrumsintervju fått sådant liv. Att ta en sådan detalj som intervjuobjektet Ellroys skjortor och liksom go all in med den, beskriva deras extra längds funktion att dölja eventuellt utstickande valkar och sedan avsluta med punchlinen »Världens dyraste Gällivarehäng är alltså i stan« är genialiskt.

Tycoon, Contractor, Soldier, Spy i Vanity Fair. Ett reportage som fängslade mig under jullovet men som jag glömt att tipsa om. En kittlande insyn i amerikansk militärentreprenad, om företaget Blackwater, som fått mången motsvarighet i fiktionens värld (»PointCorp« i State of Play, »Starkwood« i 24), och dess skapare, CIA-asseten Erik Prince, en dubiös Colonel Jessep-karaktär med snygga skor och ständiga dödshot hängandes över sig.

Menlösa Martin

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Tue, 02 Mar 2010 16:53:00 +0000

»Det är lugnt, Leo, Johan Hurtig kommer i alla fall gilla kläderna.«

Han har så rätt, den gode Per Perstrand, när han på mitt gamla filmbloggarhem Weird Science sågar Martin Scorseses nya Dennis Lehane-filmatisering. Detta kan vara årets största filmbesvikelse, och det beror inte bara på att jag har läst boken, och därmed redan var införstådd i själva slutknorren.
Detta kan vara något av det mest påkostade sömnpillret jag tagit, som redan tidigt, när den initiala storyn om patienten som försvunnit från ön jollrades bort till förmån för någon slags uppvisning i kuslig och cineastisk »stämning«, förlorade sin filmmagi. Var är karaktärsfördjupningen, det psykologiska djupet och det storymässiga drivet? Kanske fanns det inte där från början, ens i boken. Kanske var det bara en väl genomförd »stämning« även rakt igenom romanen. Där funkade det, i alla fall.
Per: »Och när twisten kommer – där det hade varit upplagt för ett svinsnyggt aha!-montage à la den mäktiga finalen i The Usual Suspects – lutar sig Scorsese tillbaka och låter allting förklaras i en lång dialogscen istället. Snopet!«
Korrekt.
Den största behållningen var Mark Ruffalos kostym i slutscenen, samt de coola, vita fångfaktarkavajerna. Nog för att jag är en förespråkare för snygga filmer, men inte ens jag nöjer mig med sådana ytligheter när jag betalat en hunka för två timmars storfilmsmys.

Förflyttning

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Mon, 01 Mar 2010 22:13:00 +0000

Östermalmstorg, januari 2010.

Det är ju svårt att inte låta sig förvånas och förundras över hur livet kränger och kastar sig. Nog för att det är lätt att se bakåt, hitta små smulor av freudianska bevis, blåsa upp dem i ett bloggförstorningsglas och utbrista: »Titta! Här finns förklaringen!« Men det gungade ändå till i mitt inre när jag för ett tag sedan halkade in på min gamla blogg och hittade det här gamla inlägget, i vilket jag då filosoferade över vilken stadsdel jag skulle köpa bostadsrätt i.
Jag minns situationen så väl. Den varma septembereftermiddagen, espresson på uteserveringen (har sjukt svårt att föreställa mig att jag drack machiato, redan då hade jag en förkärlek för att småljuga i mina blogginlägg) och tankegången: varför inte bo på Östermalm?

Nu blev det inte så, och det skulle dröja ytterligare sju månader innan jag köpte min lägenhet på Stigberget på Södermalm. I en entusiastisk flyttblogg hyllade jag berget, dess litterära kvalitéer och dess omgivnings hipstergentrifiering, och den kärleken kom att fortsätta. I två år vandrade jag upp och ner för Katarinavägen, åt oräknerliga köttbullemiddagar på Snotty och gjorde jag mig hemmastadd i en fastighet där man kunde möta en glatt hejandes Gardell i trappuppgången, en förvirrad Ulvesson i tvättstugan och en cool Tranströmer i porten, väntandes på sin färdtjänst. Det kändes som ett välsignat hus, ett priviligerat hus, mitt emellan den magiska Stockholmsvyn från Fjällgatan och det elektriska utelivet längs Skånegatan.
Och lägenheten sedan, som jag inredde nästan helt och hållet utefter min tidskriftssamling, byggde hyllor och sideboards vars enda funktion var att härbergera hyllmetrar av Vanity Fair, Men's Vogue, Café, Esquire, Elle Decor och den varje månad växande högen med medproducerade nummer av Residence.
Kanske är det så jag kommer minnas min etta på Stigberget, som nästet i vilket jag framlevde mina första två år som fastanställd magasinsreporter. Det var därifrån jag åkte på resorna, klev i och ur taxibilarna, till och från Arlanda. Det var där jag varvade ner efter de första febriga slutlämningarna, som jag slet mig igenom med fokuserad entusiasm, och det var där jag våndades efter att ha lämnat vad jag då tyckte var ohyggligt illa skrivna texter men som i efterhand visade sig vara mer än kompetenta.
Men som varje framåtskridande människa har varje era, varje epok sitt naturliga slut, och kanske är det inte mer än fullkomligt självklart att jag nu, när jag blivit alltmer bekväm i min yrkesroll och bransch, också lämnar Södermalm. Här kan vi förstås lägga in en enorm brasklapp för min förmåga att efterkonstruera och packetera verkligheten, men jag kan ändå inte låta bli att se en viss känslomässig logik i att få kapsla in den den första, fantastiska tiden av min nya yrkesbana i just den där lägenheten på Stigberget.

Var har jag då hamnat? Ni gissade det. Sedan i somras – eller våras, eller höstas, beroende på hur man ser på tideräkningen av detta mitt stegrande, livs första och god willing enda samboskap – bor jag alltså på Östermalm. Precis runt hörnet och blott några hundra meter från den kaféuteservering där jag krafsade ner den anteckning som blev det där blogginläggetför tre och ett halvt år sedan.
Be careful what you wish for? Jag vet inte. Jag vet bara att jag trivs här bättre än jag någonsin hade trott. Nu är ju visserligen inte det Östermalm som pågår och bubblar och kränger kring Östermalmstorg och Nybrogatan inte tillnärmelsevis lika dött och dötrist som den spökstad som börjar öster om Sibyllegatan. Det finns något brokigt även här, en konstig mix av kamelrocksfarbröder, reklamare, bokbordsförsäljare, bröliga nattungdomar, paranta damer och en och annan alkad lodis. I likhet med Stigberget har Östermalmstorg ett visst mått av exil kombinerat med närhet till utelivet. Det är bara en annan känsla på exilen, och ett helt annat uteliv.
Jag ska inte gå djupare i min beskrivning av min nya stadsdel, med mer än att säga att den har börjat – beskrivningen, inkännandet av den och framför allt erkännandet av att det är min stadsdel nu.
Det är väl det som är den stora skillnaden. Alla andra flyttar har varit mina egna. Nu bor jag någonstans för kärlekens skull. Och för kärlekens skull försvinner också min Stigbergslägenhet vilken vecka som helst.
På torsdag sker första visningen. Objektet hittar man här. Köp vettja, det finns en hel del feeling mellan de där väggarna.

Formuleringar

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Tue, 05 Jan 2010 17:55:00 +0000

Mathieu Amalric förkroppsligar viljan att formulera sig.

Sitter på ett kafé och läser Ethan Hawk-intervjun i senaste Hobo Magazine och finner mig själv vilja stryka under ett par meningar, bara för att plötsligt upptäcka att jag slutat bära penna.
I jobbet gör jag det så klart, när jag intervjuar, men privat har det obligatoriska blocket (A5-varianten från Muji) och pennan (Pilot Super Grip M) liksom slutat hänga med. Det har skett helt omedvetet. Block och penna har ju i över tio års tid varit en mental trygghet att hela tiden bära med sig – ungefär som att jag alltid måste ha med en tidning eller tre att läsa, vilket gör att jag ofta släpar tunga magasin i axelväskan varje vardag utan att någonsin läsa dem – men någon gång i våras försvann de ur fickarsenalen.
Allt är såklart iPhonens fel. Den lilla appen Anteckningar har tagit över allt vad gäller smånoteringar, citatsamlande, att göra-listor och inköpslistor. Det är en sådan ypperlig ynnest att ha att ständigt bära med sig alla dessa små kom-ihåg-noteringar, och jag har redan börjat kategorisera små minidatabaser av filmer man bör hyra, böcker man vill köpa, viner man tycker var goda, recept man vill laga, restauranger att kolla upp.
För en anal pedant som mig själv är det en vardaglig revolution, men för min inre kafépoet var det plötsligt en förlust. Försvinner något om man mister den taktila känslan av kulspets mot oblekt anteckningsblocksark, och istället måste knappra fram sina små aneckningar?

Sitter på samma kafé och kommer att tänka på inlägget jag just skrivit om Ellroy och påminns om Schnabel-mästerverket Fjärilen i Glaskupan, om den före detta moderedaktören Jean-Dominique Bauby som blir paralyserad från näsan och nedåt, men bibehåller sin mentala närvaro.
Scenen när voiceovern slutligen läser upp de sammanhållande meningarna som Bauby har blinkat fram med hjälp av sin sjuksköterska var en av de vackraste filmscener jag någonsin upplevt. Det var ingen avancerad bild han målade upp i de meningarna, något om en plats på altanen där han kunde se solen gå ner, men den viljan, den oantastliga och obeskrivbart starka viljan att få formulera sig, var där tydligare och starkare än någon annanstans.
»Narrative was my moral language«, som Ellroy skrev.
»Jag behöver formulera mig«, som det stod på Davids pin.

Ellroy och narrativet

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Mon, 04 Jan 2010 14:56:00 +0000

James och hunden.

Det är en av mina mest märkliga personlighetsdrag att jag, som ägnat ett helt liv åt att drömma om, sukta efter och kullkasta mitt liv för att få ägna mig åt att på heltid få skriva, är en sådan fruktansvärt långsam läsare.
I varje fall när det gäller böcker. Läser gör jag ju hela tiden – dagstidningar, tidskrifter, Twitter och den allmänna bloggfloden – men just när det kommer till texter längre än några dussin boksidor tycks jag hämmas och hejdas, kanske just av konkurrensen från kortformaten.
Och nog är det lite pinsamt när jag nu åtebesöker denna blogg och inser att det är drygt fyra månader sedan jag skrev ett inlägg härnedan om att jag just påbörjat läsningen av James Ellroys självbiografiska My Dark Places.
Jag läste ut den i går.

Nu råkar just denna hårt packade kriminalbiografi vara fullständigt baktung i sin sista tredjedel, där vi får följa hur Ellroy i vuxen ålder, tillsammans med den pensionerade mordkommissarien Bill Stoner, vänder ut och in på varenda ledtråd, varenda människa, tidningklipp och vittnesmål gällande mordet på hans mamma i slutet av 1950-talet. Det ältas detaljer in absurdum över hundratalet sidor, en läsövning som blir sömnigt tålamodsprövande då man redan på förhand vet att han aldrig hittar gärningsmannen.
Men så är det inte som rafflande mordgåta man läser boken. Den stora behållningen är istället Ellroys eget detektivarbete i sin egen psykiska och mentala livshistoria. Han börjar hårt (förstameningen »Some kids found her« tål att upprepas om och om igen) med att med plågsam detaljrikedom beskriva omständigheterna kring det menlösa sexmordet på hans mor, för att sedan sluta i nämnda orgie av detaljorienterat detektivarbete trettiotalet år senare.
Där emellan, i bokens bästa mittendel, får vi en imponerande öppenhjärtlig skildring av Ellroys unga år. Från fadersbesviken, förvirrad och sex- och mordfixerad tonåring, via tiden som småkriminell, hemlös och neddrogad ung vuxen, till genombrottet som framgångsrik kriminalförfattare.
Vi får följa honom när han uppviglar skolledningen genom att klä ut sig till nazist. Vi får följa honom när han utfattig, neddrogad och hemlös söker skydd och enstaka sovtimmar i en av Los Angeles parker. Vi får följa hans besatthet av mordfall och voyeuristiskt sex, hur han om nätterna smyger in husen i en gammal flickväns villaområde bara för att flukta på tjejunderkläder, samt totalt förlora sig i den sorgliga kriminalsaga som blev både substitutet för den förlorade modern och författarens slutgiltiga genombrott: Den Svarta Dahlian.
Och mitt i denna förvirrade galenskap av billiga droger och bestialiska mord föds alltså en av våra främsta och mest hårdnackade författare. Och det är där någonstans den verkligen grep tag i mig.

»Narrative was my moral language. I didn't know it in the summer of 1965«, skriver han på sidan 127, och det var något i de två meningarna som spann till i mig. Skrivandet, narrativet, som moraliska kompass i livet. Han hade alltså ännu inte hittat skrivandet, inte hittat det verktyg med vilket han sedan kom att bygga sitt liv.
Under hela den höst som just passerat, den höst som har varit en av de mest omvälvande i mitt liv (med flickvän, flytt och samboskap) har den där formuleringen hängt kvar i mig, förmodligen just för att jag själv skrivit något mindre än vanligt.
Mitt skrivande, må det vara här på bloggen eller i den personliga dagbok jag hållit mig med sedan tiotalet år tillbaka, har för mig också alltid varit mitt livs kompass, om inte moraliskt så åtminstone känslomässigt. Alltför långa uppehåll skapar förr eller senare en instabilitet, en känsla av ostadig mark under fötterna och förlorad kontroll. Detta alldeles oavsett om ens liv är buttert och ångestladdat eller himlastormande euforiskt.
»Narrative was my moral language. I didn't know it in the summer of 1965.« Två korta meningar. Ett citat som inte ens funkar i sin fristående form, men som ändå lyckades sätta fingret den kraft och den mänskliga betydelse som behovet av skrivandet, eller narrativet, eller vad man nu vill kalla förmågan att strukturera intryck, händelseförlopp och tankebanor, verkligen rymmer.
Två korta meningar som gjorde fyra månaders läsning värd sin resa.

--

Här är en bra intervju där Ellroy berättar om arbetet med My Dark Places.
Här är ett gäng Youtube-klipp där Ellroy, ordvirtuosen och galenskaparen, bland annat berättar om den bläcka som började i Los Angeles och slutade med att han vaknade upp hos en »300 pound woman« i San Francisco morgonen därpå.

Stryk det!

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Tue, 01 Sep 2009 15:47:00 +0000

Snart kommer denna långlivade bloggsemester förhoppningsvis vara över. Den riktiga semestern är förbi sedan länge, men vissa mekanismer man stänger av under sommaren tycks svåra att återuppta – som bloggande, som twittrande.
Jag har läst ut PO Enquists Lewis Resa, jag har läst gamla vintagenummer av nittiotalstidningen Intrig, jag håller på att läsa James Ellroys ryggradskalla självbiografi My Dark Places – den som handlar om hans mor som hittades våldtagen och strypmördad när han var 10 år gammal, och den bok som kanske har den snyggaste, mest andlösa förstameningen jag någonsin läst:
»Some kids found her.«
Om sådant bör det bli blogginlägg. Men tillsvidare bjuder jag på en bild på en av sommarens mest mysiga aktiviteter, extremsportvarianten av en av mina allra mest glädjegivande vardagssysslor: strykning.
Läs mer om Extreme Ironing här och här.
Vi hörs!

Semester

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Wed, 08 Jul 2009 10:40:00 +0000

Essensen av Michael Bay: Awesome!

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Sat, 04 Jul 2009 10:08:00 +0000

Explosions and boobs

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Fri, 03 Jul 2009 10:50:00 +0000

Megan och Shea duckar Decepticon-krut med stil.

Det har varit lite svårt att älska sin Michael Bay under 2000-talet, efter första förälskelsen med nittiotalsmästerverken The Rock och Armageddon.
Efter Pearl Harbor 2001, som utan problem hade kunnat klippas ner till 45 minuter mästerligt regisserad flygplansattack, cashade han in med en Bad Boys-uppföljare 2003, för att sedan klippa Bruckheimer-navelsträngen 2005 med The Island, ett förvirrat försök att lägga sig mitt emellan poweraction och persondriven kärleksstory.
Men så såg jag den andra Transformers-filmen härom kvällen, och trots att jag var helt inställd på att det skulle vara barnfilmssmörja så kunde jag inte värja mig.
Plötsligt var det som om allt föll på plats igen. Michael Bay, den moderna actionestetikens mästare, en explosionsdirigent vars orkester är ett världsledande CGI-team, tycks ha hittat ett nytt hem.
Med Transformers-filmerna har han återgått till en mer tillspetsad berättarteknik. In med flosklerna och stereotyperna, ta dem till sin absoluta smärtgräns och bygg på med explosioner och åter explosioner – episka, högljudda, påkostade, gnistrande, svindlande, välkoreograferade och välklippta explosioner. Ett slags vulgokommersiell hyperaction bortom sans och vett. Eller, som min före detta Weird Science-kollega Hynek Pallas, som skrivit den bästa svenska recensionen, på pricken kallar det: »modern attraktionsfilm«.
Det är på detta sätt man måste se sin Michael Bay, eller för den delen hans efterföljare i DJ Caruso eller J.J. Abrams. Om man inte, som vissa hävdar, vill se det som att Bay nu slutligen gjort sin alldeles egna konstfilm.
Den enda invändningen är väl att Megan Fox blivit lite väl Playboy-kalender-sterotyp i sin karaktär, men jag antar att kommer med territoriet. Vissa scener, när hon springer i slowmotion, med något bombfyrverkeri i bakgrunden och tuttarna i långsamt guppande koreografi, verkar ha hämtat sin kreativa brief direkt från den här sajten.

Bildbloggarna

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Thu, 02 Jul 2009 10:30:00 +0000

Jag börjar följa fler och fler bloggar som är mer baserade på bilder än på text.
Den ena av de två bästa renodlade bildbloggarna tillhör Magazine Cafés art director Joel Persson. The Life of Polarn Per samlar inspiration från episka inredningsbilder, Hermés-kataloger, obligatoriska americanamagasin som Vanify Fair och GQ, samt en inte helt oansenlig mängd Julian Schnabel-porträtt.
Den andra är kanadensiska, mer modefokuserade JJJJound.
Kolla in!

Uppmärksamhetskrisen

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Wed, 01 Jul 2009 10:19:00 +0000

Har börjat få tidningen New York hem i brevinkastet. Förutom att man får bisarra cravings att ta första bästa plan över är det en magasinshantverksmässig njutning att bara bläddra i den.
Flera storysar som man missar på nätet – för att man går in på sajten för sällan, för att ingen länkar till dem – får ett helt annat liv i deras välredigerade pappersform.
Som det här uppslaget om Francis Bacon till exempel, där en enkelt tillspetsad fråga väcker nyfikenhet och läslust. Jag kan ingenting om Francis Bacon men blir plötsligt sjukt sugen att veta allt om honom. Det är precis den typen av vinklade, intresseväckande ingångar som, säg, Filter saknar, för att rycka ett inhemskt exempel ur hatten.

Eller ta den här spännande, högst aktuella artikeln, som vänder in och ut på vår tids stora bristvara – uppmärksamhet.
Information finns det gott om, och vi avbryts ständigt av e-brev, Facebook-statusar, Twitter-inlägg, Youtube-filmer, RSS-feeds... Det är vår uppmärksamhet, vår förmåga att ta in allt detta, som förblir konstant och därmed för »bristfällig«, vilket har föranlett flera forskare att prata om »attention crisis«.
»People who frequently check their e-mail have tested as less intelligent than people who are actually high on marijuana«, får vi bland annat veta.
Samtidigt växer en helt ny subkultur av »lifehacking« fram, där mer eller mindre sofistikerade metoder, samt mer eller mindre godhjärtade konsulter, ska få oss att bättre kontrollera vår koncentration.
»Once you understand how attention works and how you can make the most productive use of it«, berättar författaren Winifred Gallagher, »if you continue to just jump in the air every time your phone rings or pounce on those buttons every time you get an instant message, that’s not the machine’s fault. That’s your fault.«
Läs och njut.

Hötorgs-snapshots #5: Sommar i city

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Tue, 30 Jun 2009 10:26:00 +0000

Klockan var halv elva, vi hade ätit middag på de rangliga trädgårdsmöblerna utanför Snotty, och sedan tagit oss till barstimmet på Babylon i Björns trädgård. Det var måndag kväll, drygt 20 grader varmt, och precis när jag tittade upp ur roséglaset tändes gatlyktorna, en efter en i en blixtrande sekundsnabb koreografi, som en påminnelse om situationen, en understrykning.
»Man måste komma ihåg det här«, sa jag, »när man går här i snöslasket i januari.«
Sedan skålade vi.

Manlig triumf i The Hangover

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Sun, 28 Jun 2009 14:17:00 +0000

Ed Helms tar skiten i början av The Hangover.

Inte för att jag är något större fan av den senaste tidens bromancefilmer och dess ohämmade hyllningar av sentimentalsmetig manlig vänskap, men The Hangover – nu på bio, befriande fri från Judd Apatow-posset – levererade ändå en manlig triumf jag blev alldeles varm av.
Det är den hunsade snubbens fru, en riktigt kontrollfreakig, ragatagalen kvinna som filmen igenom får en att på riktigt önska Ed Helms karaktär en lång, depraverad natt i Las Vegas. Grejen med den här kvinnan är ju att man sett henne i så många filmer, måhända i mindre tillspetsat tillstånd. Den där förmyndande flickvännen, som behandlar sin kille som ett oansvarigt barn, varpå duden tvunget måste sitta vid någon nedsläckt bardisk med bästa polaren och beklaga sig över bristen på frihet. Och det är alltid killen som framstår som arslet, medan den där hunsande flickvännen alltid kommer undan med det.
Men inte i The Hangover.
I The Hangover ägnas en tämligen elaborerad sidoplott åt att bygga upp denna kvinnokaraktärs mest vedervärdiga sidor, varpå, i det så innerligt triumferande slutet, hon utan hänsyn eller vidare förbarmande hyvlas sönder och samman inför publikens och det övriga persongalleriets stora nöje.
Det var så uppenbart att killarna bakom filmen verkligen tänkt fram den här karaktären, och verkligen bestämt sig för att förnedra henne, och sedan gjort det.
Vackert!

Modebloggarna

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Fri, 26 Jun 2009 10:22:00 +0000

Our Legacy-brougesen jag fortfarande inte tyckt mig ha råd att köpa.

Detta med modebloggarna. Det finns något skönt instrumentellt i hur de flesta av de manliga reinkarnationerna skriver. Fokuseringen på detaljer, det ofiltrerat nördiga. Det är det som är så positivt med uppsvinget med just det manliga modeintresset de senaste åren. Det tycks luta mer åt hur gör man än vad bör man.
Och jag kan inte låta bli att tycka det på samma gång är hysteriskt roligt, oemotståndligt nördigt och djupt mänskligt när någon diskuterar med sig själv huruvida Clark's nya ökenkängemodell är snygg eller inte. Eller när Manolo konstaterar att det »perfekta uppviket« på sommarskjortan inte är »helt enkelt«. Eller när den här killen, som jag vurmar för mest för att han kommer från Umeå och tjatar om J. Crew hela tiden, uppmanar sina läsare att ge honom information om hur mycket ett par Levis 505 1967 krymper i tvätten.

Här är hursomhelst tre bra jag följer:
On the daily
Industribolaget
A Continuous Lean

Det lilla J. Crew-inlägget

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Thu, 25 Jun 2009 10:20:00 +0000

Mickey Drexler har koll på trådarna.

Satt på en lunch med Olle Lidbom på Bonniers Konsthall i förra veckan. Trevligt, mediemingligt (sjuka mängder journalister där) och precis som alltid började vi prata om våra respektive bloggar.
Olle undrade över mitt nyfunna klädintresse, varpå vi hamnade i en lång diskussion om outletshopping, amerikanska klädmärken och skillnaden i passformar mellan Europa och USA.
»Nu blev jag peppad på att skriva Det Stora J. Crew-inlägget«, utbrast jag till slut, bara för att i nästa sekund ändra mig.
»Nej förresten...«
Jag har ju lovat mig själv att sluta med dumambitionen att skriva Det Stora Blogginlägget varje gång jag hittat någon ämne jag blivit överpeppad på. Det är det som alltid lagt Den Stora Prestationsångesten över bloggen, som sinkar uppdateringstakten, varpå det dröjer tre månader innan jag uppdämd häver ur mig en 8 000-teckensdrapa.

Men diskussionen formulerade ändå tankeingången till det inlägg om J. Crew jag länge ruvat på – hur min fascination för märket kommer ur den inbyggda och högst grundläggande osäkerheten jag alltid känt inför kläder.
Kläder som statusgrej, kläder som något man ska ha »koll« på, kläder som bara är »rätt« om de köps av någon irriterande störig, självgod och servicebefriad snubbe på Solo på Norrmalmstorg vars ingångslön är häften av ens egen.
De allra sämsta, allra minst burna plaggen jag ägt har alla vara konstiga felköp på dylika butiker. Tröjor med märkliga tryck, kvalitetslösa och omotiverat dyra skjortor som krympt efter första tvätten – alla köpta utifrån en underlägsenhet, en känsla av att »om det nu är SÅ HÄR dyrt, då BORDE det ju funka«.
Vilket det aldrig gör.

Det var alltså först när jag började förhålla mig till kläder såsom man förhåller sig till ett studieobjekt som det lossnade. När jag insåg att kläder var något man kunde lära sig, stil något man kunde odla över tid.
Det är här J. Crew kommer in i bilden.
Den stora retailjätten liknades i DN i våras vid »USA:s svar på Lindex«, vilket kanske inte varit en helt fel beskrivning för några år sedan, innan det togs över av en varumärkesflink och kvalitetskänslig vd vid namn Mickey Drexler.
Drexler, som tidigare drev GAP, tycks ha satsat all kraft på att skapa en slags stilmässig grundskola. Prismässigt ligger de ovan H&M, men under spjutspetsmärkena, och allt de gör ger en känsla av någon har TÄNKT innan mig. De satsar på grundläggande basplagg, gör välsittande skjortor i bärbara färger och inleder samarbeten med några av stilhistoriens mest klassiska märken: skor från Converse, jackor från Baracuta, solglasögon från Ray Ban och rockar från Mackintosh och Barbour. De har designat, anpassat, valt ut och satt ihop på ett sätt så att jag slipper göra det. Ett slags klädmärkenas Apple.

Föga förvånande visade det sig också, när jag nördgooglade fram det här fantastiska Fortune-porträttet, att Mickey Drexler är polare med Steve Jobs och sitter i Apples styrelse.
»You know what ends up on the markdown racks? All the weird colors. Guys don't wear orange or citron«, konstaterar den blåvitvurmande Drexler, som därmed eliminerar osäkerhetsfaktorn och håvar in kunderna på trygg mark.
Basgrejerna funkar. Lär man sig dem kanske man sedan vågar sig ut på mer vågade territorier. Som en citrusskjorta kanske.

J. Crew finns än så länge inte i Sverige, och de levererar heller inte hit. Men om man, som jag, har släkt eller vänner i USA kan man med en lätt mejlmanöver använda deras leveransadress och betala med svenskt kreditkort.

Här är förresten 10 stiltips från J. Crews creative director Jenna Lyons.

Hötorgs-snapshots #4: Midsommarnattsdröm

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Mon, 22 Jun 2009 15:25:00 +0000

Vi hade gått runt knuten för att vara ensamma en stund, för lite andrum och tvåsamhet efter en surrig, suddig dag med släkt, vänner, barn och barndomsbekanta. Vi hade satt oss på en ranglig, uttorkad och myrbiten träbänk, när solen plötsligt bröt igenom de spretiga horisontmolnen.
Klockan var halv ett på natten. Det var som en filmsekvens, ett bildbyråklipp av norrländsk midnattssol, en dröm.
Jag knäppte en bild. Det ser knappt ut som natt, men det är ju hela poängen med ljuset där uppe så här års. Man ser inte molnen eller solen, de är alldeles utfrätta, men man ser något dunkelt i skuggorna runt skottkärran, en öde sommarkänsla. Alla har lagt sig men solen är vaken.
Jag ser det som ett halvt misslyckande.

Sladdproblemet

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Mon, 15 Jun 2009 10:06:00 +0000

Det är såna här små detaljer som gör att man kan känna en oförställd, nästan rörande kärlek till internet.
Man har ett specifikt problem, twittrar frustrerat över att det »ska ta två minuter att trassla ut iPhone-lurarna ur sitt gummisladdtrassel«, och stöter kort därpå detta klipp. Någon vän själ har gjort sig mödan att inte bara lista ut det perfekta sättet att vira sin iPhone-sladd på – så att man snabbt kan rycka ut den i användbart läge – utan även filma och lägga ut manövern på YouTube.
Det är så vardagligt banalt, men samtidigt så detaljspecifikt och exakt att det gör en lycklig resten av dagen.

Apropå Zach Galifianakis

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Sun, 14 Jun 2009 18:00:00 +0000

Martin Degrell levererar, såklart, hela guiden här.

»That’s pretty gay!«

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Sat, 13 Jun 2009 11:29:00 +0000

– Vanity Fairs chefredaktör Graydon Carter kommenterar sin kollega, The New Yorker-redaktören David Remnick, angående dennes lunchval – sallad!

Si och magasinsdöden

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Fri, 12 Jun 2009 15:15:00 +0000

Si Newhouse, som påminner lite om tevestationchefen i Aaron Sorkins Sports Night, tillsammans med Tina Brown.

För de som är det minsta intresserade av vart tidningsbranschen är på väg finns det två texter man bör ha läst den senaste tiden. Båda är porträtt på starka tidningsmän, inom varsina falanger – dagspress och magasin.
Det ena är Vanity Fairs starka text om Arthur Ochs Sulzberger Jr, fjärde generationens publicist på The New York Times. En alltigenom dyster läsning för den dagspressvurmande.
Det andra, mer aktuella och för mig mer närstående, är tidningen New Yorks porträtt på Si Newhouse, 81-årig förlagsman på legendariska Conde Nast.
Si var den som omdanade kvinnotidningarna på 1970-talet, väckte liv i Vanity Fair i början på 1980-talet, och fostrat starka redaktörer som Tina Brown (New Yorker och Vanity Fair), Anna Wintour (Vogue) och Graydon Carter (Vanity Fair).
Hans senaste och, misstänker man, sista kärleksaffär i magasinsbranschen var den högbrynta och av Olle Lidbom älskade affärstidningen Portfolio som lades ner härom månaden.

Porträttet är viktigt, inte bara för den underbart medieporriga magasinshistoriken, utan för att det tar temperaturen på vad magasinens roll kommer vara i framtiden. Alla tongivande redaktörer är intervjuade – Wintour, Carter, David Remnick på New Yorker – och alla får ge sin syn på saken.
Graydon Carter är givetvis sedvanligt självgod och proppmätt (hans vikt kommenteras faktiskt i artikeln, »you try opening a restaurant and not gaining weight«, kommenterar han), och menar att så länge man berättar fängslande historier har tar bra bilder har även magasinet en plats på mediehimlen – vilket han har en poäng med.
New Yorkers David Remnick är, däremot, mer skeptisk:
»Look, the economic climate is awful. There’s no reason anything in this world stays the same. Only a fool, and I don’t think there are any fools involved in this story, would assume that the picture, right at this moment, is going to stay the same.«

Själv börjar jag faktiskt känslomässigt förbereda mig på att även de tryckta magasinen kommer försvinna inom, säg, tio år.
Det tar såklart emot att erkänna, magasinsnörd sedan barnsben som jag är, men ju mer jag använder internet, ju mer jag använder min iPhone, ju mer jag längtar efter en vettig Kindle-liknande läsplatta, desto mer börjar jag misstänka att även magasinsupplevelsen – den som allt som oftast sker i soffan, på bussen, i flygplan, än så länge en bit bort från datorn – kommer att ersättas av digitala alternativ.
Jag menar, vad är det som säger att inte »stora berättelser och fantastiska bilder«, för att citera Graydon, inte kommer kunna avnjutas lika bra, eller bättre, på en läsplatta?
Om det finns någon framtid för magasinen så gissar jag att de kommer luta åt tidningar som Man About Town, Acne Paper och Fantastic Man. Lyxiga skrytprodukter, inte sällan finanserade av en annan typ av verksamhet, som reklambyråer eller klädföretag.

Beard off

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Thu, 11 Jun 2009 16:14:00 +0000

Det finns något hisnande i att plötsligt intressera sig för något, börja googla och sedan inse att varje klick bara är ett litet stortådopp i en ocean av information och subkulturer.
Som detta med skägg. En snabbsökning på klippet ovan, som jag inte minns var jag såg första gången, avslöjade en oöverblickbar lista med liknande skäggexperiment och självdokumentationer världen över.
Min sommarskäggprojekt har hursomhelst börjat. Förra året lät jag ansiktet växa vilt under hela juli – nu kör jag otrimmat alla tre sommarmånader.
Från började hade jag tänkt gå helt Joaquin Phoenix, men jag kommer nog ansa lite. Man får lätt en Peter Jackson-aktig huvudform om man låter kransen frodas helt fritt på sidorna. Idealet ligger någonstans mitt emellan Michael Stipe- och Julian Schnabel-skäggen här.
Min dokumentation blir nog inte i närheten av så extensiv som klippet ovan, men det ska bli spännande att följa.

The threads

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Tue, 09 Jun 2009 20:30:00 +0000

Jack sportar snygg sommarlook.

Hade alltså tänkt skriva något långt, svepande, djuplodande och insiktsfullt om detta mitt nyfunna intresse för kläder. Vet bara inte om det går. Det är svårt att fånga det där märkliga gränslandet mellan det som är absolut yta och fåfänga och ändå så djupt rotat i ens personlighet och identitet, vem man vill framstå som och vara.
Under hela våren har själva intresset hursomhelst eskalerat bortom alla tidigare gränser. Förut hade det liksom bara puttrat på, man behövde ett par nya jeans en gång i halvåret, en ny kavaj en gång om året, strököpte H&M-skjortor mest för att... tja, man behövde ju ha på sig något.
Jag tror det kom ett slags brytpunkt för ett par år sedan, när jag mest av nyfikenhet provade ett par Church's som stod och glänste som en bedagad och skinnklädd sportbil i Nitty Grittys dåvarande skyltfönster i Birger Jarlspassagen. För första gången i mitt liv kunde jag se, känna, dofta – verkligen uppleva! – skillnaden mellan medioker vardagskvalitet och verklig, nedärvd och genom generationer förädlad dito.
Det var ett red-pill-blue-pill-ögonblick. Gick inte att återvända. Någon gång i mitt liv måste jag äga ett par sådana skor, var den omedelbara och djupt driftstyrda tanken.
Nu har jag ännu inte haft råd (de går ju trots allt på dryga 5 000 spänn), men där någonstans började jag inse att detta med kläder, och skor för den delen, var något man kunde förhålla sig till som ett livslångt studieprojekt. Det fanns regler att förhålla sig till, tidlös kvalitet att sträva efter och stilmässiga ideal att uppnå som alla låg bortom den nödvändiga, köpa-dussinplagg-på-H&M-inställningen man haft tidigare.

Och så någonstans i höstas började det fördjupas ytterligare, mycket tack vare min upptäckt av den amerikanska retailjätten J. Crew (ett ämne jag tänkte återkomma till i senare inlägg).
Och någonstans efter jul gick jag helt bananas. Började följa bloggar som en galning. Ville lära mig allt om hur man matchar bältet med brougesen. Kände en oväntad och aldrig tidigare upplevd njutning i att fynda en sedan länge efterlängtad Acne-kostym i precis rätt blånyans på nätet för halva priset.
Men så nu, någonstans efter att jag adresserade ämnet här på bloggen för ett par veckor sedan, så avstannade manin.
Kanske är det sommaren, kanske är ens shoppingimpulser faktiskt så synkade med modehusens säsongsintervaller, men de senaste två veckorna har jag inte längre kompulsivt konsumerat varenda blogginlägg jag stött på, eller tvångsmässigt tryckt näsan mot varje skomakarfönster jag passerat.
Vilket kanske bara är hälsosamt. Man behöver fokusera på annat också, som att slutläsa P.O Enquists Lewis resa till exempel.

Tänkte i vilket fall skriva en och annan rad om saken här på bloggen framöver. Det finns något spännande i att dyka ned ett nytt ämnesområde på det här sättet, och man stöter ju på en och annan tankegång, spännande story och kul bild under resans gång. För att inte tala om allt livsnödvändigt som går att skriva om de glädjefyllda upplevelserna i att stryka sina skjortor, putsa sina skor och odla det perfekta sommarskägget.
Tills dess kan ni kolla in det här underbara klippet, där den ständigt stilige Gay Talese berättar om sin vurm för skrädderikonsten, visar upp sin garderob av Brioni-kostymer och förklarar varför han finner det viktigt att klä upp sig inför varje story han ska skriva.

Fyra snygga okända skägg

noreply@blogger.com (Konrad Olsson) — Tue, 09 Jun 2009 20:16:00 +0000