Natten

Verket. Verkligen.

Umeå fortsätter att förundra.
Inte nog med att den av mig redan hajpade svartklubben Verket höll till synes evig låda hela nyårsnatten – när vi väl lämnat stället, och följde efter en av stadens skäggprydda komiker i envist festtåg genom natten, uppenbarade sig ett nytt party runt hörnet. Där, i en källare bakom parkeringshuset på Storgatan, står två tjejer bakom en bar och serverar öl för 20 kronor stycket – klockan halv sju på morgonen!
Finns såna ställen i Stockholm? Jag har hört talas om svartklubbar som drevs i ljusskygga lokaler vid St Eriksplan i början av nittiotalet, men mig veteligen finns inget liknande i dag. I alla fall inte med en sådan tydlig koppling till stadens musik- och teaterliv. Kanske finns inte behovet.

Fyrverkerierna är fina här i Umeå. Har en enorm utsikt från elfte våningen på Teg, varifrån man ser de mycket dugliga, kommunfinanserade raketerna samt, framför allt, hela horisonten full av exploderande stjärnringar. Så mäktigt att se en hel stad ta fyr så där, som en filmkuliss, en green screen.
Har verkligen fått en fördjupad kärlek till fyrverkerier. Såg två helt enorma skådespel från min terrass på Stigberget i somras. Ett Gröna Lund-jubileum och nåt annat från Stockholm stad, tror jag. Det är något barnsligt roligt i det där, som att åka bergodalbana, eller se en Tony Scott-regisserad actionscen. Så banalt, så enormt tillfredställande.
Man påminns om att njutningar kan få vara enkla.

Så: Gott nytt år, era jävlar!