söndag, januari 28, 2007

Fåfängans marknad, någon?


Bilden är ett montage.

Nu ska vi prata utopier. Så sent som i fredags hörde jag en lunchdejt dryfta idén, eller snarare drömscenariot, om att starta en svensk Vanity Fair. En sån där idé som folk yttrar med något kittlande i blicken, som sjuåringen som drömmer om en egen godisaffär. »Tänk om...«
Det här är ingen ovanlig dröm i den svenska magasinsvärlden. Vanity Fair-infuenserna ser vi sippra fram överallt. Både Café och tidningen Stureplan (och för all del Residence i sitt bildspråk) har på sina sätt stulit grafiska manér, tonläge och redaktionell mix från den stora draken i New York.
Jag slog genast bort idén. Det där kommer aldrig att gå, utbrast jag över räksalladen, utan att riktigt ha några påtagliga argument för min pessimism.
Men när jag ikväll kollar ikapp dokumentären Wallenbergs på SVT:s webbteve inser jag vad jag i fredags inte kunde formulera.
Det handlar såklart om resurser. Resurser att genomföra de där allra mest initierade VF-artiklarna. Wallenberg-dokumentären är precis den typ av välresearchat reportage som skulle göra sig utmärkt som VF-story. Som en lång spännande new journalism-text, illustrerat med arkivfotografier och arrangerade porträtt på Wallenbergarna i deras residens – Annie Liebowitz-style!
Men i Sverige finns det inte ekonomiskt underlag – frågan är om det ens finns skribenter nog? – för en sån grej. Varför vi alltid får se de mest spännande svenska reportagen i statligt finansierade SVT och inte i tryck, på glittrande glättigt papper, kört genom en superstylish repro.
Nu ska jag kolla FI-dokumentären.

5 Kommentarer:

Anonymous Addison. skrev...

Den sorgliga sanningen är väl att det inte går att göra någon lika bra som efter förebilder från USA och England. Däremot tror jag att om någon kopia av de där magasinen som det dröms om att kopiera till Sverige skulle funka, är det faktiskt Vanity Fair. En Månadsjournalen som tittar mer i just VF och mindre i Bror Hjorths oeuvre, med Bonniers i ryggen, skulle nog med rätt redaktörer kunna sälja tillräckligt bra.

januari 29, 2007 1:59 em  
Anonymous SKRIVKRAMP skrev...

Helvete, Konrad! Jag ramlade in här efter att ha hittat en länk till Citatbloggen någonstans och därifrån gått till din gamla blogg och ... jag har fan inte tid med sådant här. Du är för smart, för välformulerad, för jävla begåvad! Helvete! Jag måste jobba!

januari 30, 2007 1:51 em  
Blogger karin skrev...

jag hör till vf-romantikerna... och ärligt talat vill jag nog fortfarande jobba för den där tidningen. Det är nästan, nästan så att jag är sugen på att dra med dig och knalla upp till Bonniers med ett förslag. heh.

januari 30, 2007 2:06 em  
Blogger Konrad Olsson skrev...

Karin: Du, jag och Addison tar planeringsmöte i nästa vecka!

Skrivkramp: Tack tack! Du har nog tid för mig också. Läs mig vid morgonkaffet så ordnar det sig.

Men varför har ingen kommenterat min snygga VF-mockup?

januari 30, 2007 4:17 em  
Blogger Jonas skrev...

Jaja, det var en snygg mockup. Hade du inte kunnat lägga på lite andra rubriker också, så att man fått en bild av vad du tycker en svensk Vanity Fair ska skriva om?

januari 31, 2007 10:01 fm  

Skicka en kommentar

<< Hem