Indiefilmer som kraschlandar

Vi ser Art School Confidential på dvd och jag tänker: Varför är alla indiefilmer så bra första halvan och så jävla tråkiga i den andra?
Några exempel:
Little Miss Sunshine. Underbara karaktärer, sår ett frö till en fantastisk familjeskildring för att sedan bokstavligen ta död på filmens bästa karaktär. Som något slags halvleksinsikt om att, hey, vi måste ha lite STORY här också.
Sideways. Samma skit. Kul, träffande och dessutom en riktigt intressant love story där nånstans. Sedan kollrar de bort brudarna och låter jock-pajasen spinga omkring naken i en och en halv timme, som om lyteskomiken är det enda sanna indiegreppet.
Art School Confidential. Oerhört rolig, oerhört tråkig.

Ur detta perspektiv ska Sofia Coppola ha en eloge för att hon, i Lost in Translation, helt sonika skiter i storyn och bygger hela filmen på karaktärer och stämningar.